Jag har kommit på vad mitt problem är! Problemet är att jag inte fungerar normalt i en vardag. Jag får panik-ångest. Ska det vara så här, för alltid? Är det här allt, för alltid? Sveret är: "Ja". Det säger han jag bor med i alla fall. Jag frågar: "Men är det roligt?" Han svarar (för att citera Gustav Svensson): "Man måste ha tråkigt för att veta när man har roligt." Jag förstår tanken men samtidigt känner jag är hyfsad intelligent för att förstå och för den delen så HAR jag upplevt tråkgia saker- inte många- men tillräckligt för att veta skillnanden på när jag har kul och inte.
Så summa summarum; Jag behöver en mental tidsgräns. Har jag det så vet jag att det blir roligare sen. Grejen är så här, jag har inte tråkigt nu, hela tiden, men jag bara undrar: Ska livet vara så här??:
06.00 Klockan ringer
06.45 Kör till jobbet
09.00 Frukost
12.00 Lunch
16.30 Sluta jobb
17.30 Hemma
18.00 Äta
21.00 Lägga sig
Ehh va? Jämt? Livet rinner ju bara iväg utan att jag riktigt gör något. Som Lasse Berghagen brukar säga: Fuck off! Jag vägrar.
Så nu har jag en tidsfrist, en plan och jag har även ett handslag från min sambo. Jag känner mig åter balanserad igen. Moahaha! Livet kan ta sig nånstans..
Ni som känner mig vet förmodligen vad det handlar om men här är en tjuvkik..
Japp, så får det bli! Nu måste jag jobba, jobba, jobba!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar