Den titeln har jag tydligen användt förut men nu stämmer det verkligen. Fyra månaders vånda, längtan, uttråkighet (heter det så??) ledsamhet, vånda och längtan är äntligen över! Det är som att Mount Everest har lättat från hela min kropp, som om jag legat under ungefär. Jag pratar alltså om att jag äntligen fått ett jobb. Det är ett bra jobb, heltid dagtid som receptionist på ett stort svenskt företag. Detta offentliggörs imorgon varför allt är något hemligt. Kul som satiken är det i alla fall och Amanda och jag inhandlade bakelser på "Lennartssons bröd" som vi firade med. Ringde Andreas, mamma och svärmor och alla blev lika glada. Om det är möjligt så tror jag nästan Andreas blev gladare än någon annan, ganska skönt för honom att slippa en hormon-störd sambo samt det dåliga samvetet han ständigt går med helt i onödan. Världens bästa! Svärmor blev också glad, troligtvis främst för jag utlovat champagne och vin i obegränsade mängder när denna dag kom.
Amanda kom som sagt var igår och stannar till fredag då vi åker över till östra sidan. Ikväll var jag på sminkkurs och det var trevligt. Svårt i en grupp när alla kan så olika mycket men ser fram emot nästa gång när vi ska få sminka varandra!
Ja, som vi brukar säga "kompis det går bra nu" och min gudabenådade bror gjorde två mål på Nybro i ett stort underläge. Grattis till det! Glöm aldrig NHL-dealen vi gjorde när du var sju bast. Sextio procent av intäkterna går till din äldsta syster. Jo, det var visst så vi sa..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar